Sverige saknar stadspolitik. Vi har ägnat oss åt att politisera glesbygd, landsbygd och talar då och då om det kluvna Sverige med en utveckling i de största orterna kontra de minsta. Sverige har en landsbygdsminister med inriktning på jord- och skogsbruksfrågor men vi har ingen samlad politik för städernas utveckling.
En del talar om bristen på bostadspolitik, det är värre än så. Vi har ingen samlad politik för städernas utveckling i Sverige och därmed ingen modern politik för de områden där utvecklingspotentialen ligger och där alltfler väljer att bosätta sig. Det är allvarligt ur flera aspekter:
- Sverige urbaniseras nu snabbt
- det är i städerna utvecklingen sker och de nya tjänstejobben skapas, både de kvalificerade och de enklare
- städer har bra förutsättningar att bli hållbara om vi utformar dem rätt med bra infrastruktur för transporter och energi
- städer är roliga, det är där det händer, människor möts och nya idéer uppstår, själv tror jag detta är den mjuka faktorn som gör att unga människor i så hög grad söker sig till städer. I möten uppstår också idéer som leder till kunskapssamhällets arbeten och möjligheter
- städer är toleranta miljöer där människor blir fria att leva som de vill men innehåller också spänningar och social friktion.
Idag hindras effektiv och bra stadsutveckling av ett stadsfientligt regelsystem. Det drabbar även mindre städer som Arvika, Motala och Härnösand. Ett i grunden välment regelsystem – ofta med miljöförtecken – klarar inte av att göra helhetsbedömningar utan suboptimerar hårt. Mest allvarligt är antagligen att klimatfrågan väger lätt när vi kommer till t ex Plan- och bygglagstiftningen. Då regerar bullerkrav, EU:s miljökvalitetsnormer och buffertzonskrav från statliga verk. Våra länsstyrelser klarar inte sitt uppdrag om helhetsavvägningar utan kommunala planerare dränks i snäva yttranden som egentligen bara skriker en sak. ”Sprid ut bebyggelsen med stora skyddszoner emellan olika funktioner så bråkar vi inte med er!”
Värst tror jag det är för de mindre kommunerna med utvecklingskraft. Det krävs resurser och bra kompetens för att orka ta striden med hela efterkrigsparadigmet. Tror du mig inte så gör research för hur många överstora trafikleder som egentligen byggs om till stadsgator varje år i Sverige och om vi på det sättet nyttjar marken bättre? Det är enklare att lägga ut ett nytt exploateringsområde på åkermark, helst en bit från annan bebyggelse, helst utan funktionsblandning.
Stadspolitiken behöver se olika ut för olika städer. Vi kommer att ha orter i landet som kommer att fortsätta att minska eller stå still i befolkning. Tyskland har haft ett program för krympande städer, det borde vi också ha. Slit av bindeln och erkänn problembilden, där Sverige växer behöver vi bygga mer stad. Jag tror vi behöver en stadspolitik både för krympning och växt.
På vägen till hållbarhet måste de som kallar sig miljövänner slakta ett antal kossor. Mer statlig reglering och omtänksamma miljökrav leder inte alltid dit man vill i stadsbyggande. Det är inte mer suboptimerande miljöbalk vi behöver utan en sammanhållen stadspolitik.
Dag Johansson
Ordförande i Sveriges Stadsarkitektförening
